Kattifnattarna är inte de enda som fastnar på bild, en och annan grekisse har hamnat framför kameran. Kissar vill mysa vart i världen man än är. Krekissar vill så klart ha gos de med. Här har den hittat en villig hand att mysa med.

Staden brer ut sig som en oändlig matta av utspridda juveler på en sammtsbädd. OK så utsikten är inte direkt unik. Stativ är inte tillåtet att ta med. Det blåste halv storm så jag fick slåss med min kjol för att inte göra en klassisk Marilyn. Att jag fick till någon bild överhuvudtaget är återigen ett under.

En konstig morgon… Knappt en människa ute, men kvarter efter kvarter med polisbilar. Fotokvalitén är inte den bästa men jag är mest glad att jag han få fram kameran och kunde fånga händelsen. Om det inte varit stressande nog att köra i NY och att vi ville komma fram i tid så skulle jag nog övertalat M att stanna eller helst åkt tillbaks och vänt. Väldigt maffigt var det. Fotade både bakåt och framåt, man såg ingen ände varken åt det ena eller det andra hållet.

Kanske är det bara jag…men jag ser Neo möta Mr Smith här.

Ohhh så här känner jag mig varje dag. Slutade röka i NY för man får ju fasiken inte röka någonstans. Men tydligen är det inget man behöver bry sig om. (Började röka i Grekland igen för där får man röka överallt)

Det blev många sköna bilder just den här Kretaresan, inte vet jag om det berodde på att vi båda hade relativt nya kameror eller om det berodde på att ljuset var helt sjukt fint där i slutet av september. Hur som helst så är det här inte sista Kretabilden det kan jag med bestämdhet lova.

Man missar lätt hur väl upplyst stan är. Stockholm är alltid vackert även på natten.