New York är en förvånadsvärt mörk stad när man är ute och går. Om man inte hamnar vid turistfällorna som vi gjorde här. För turistfällorna måste ju också besökas. Fan att kronan ska vara i så uselt skick, annars skulle jag kunna tänka mig NY igen snart.

Staden brer ut sig som en oändlig matta av utspridda juveler på en sammtsbädd. OK så utsikten är inte direkt unik. Stativ är inte tillåtet att ta med. Det blåste halv storm så jag fick slåss med min kjol för att inte göra en klassisk Marilyn. Att jag fick till någon bild överhuvudtaget är återigen ett under.

En konstig morgon… Knappt en människa ute, men kvarter efter kvarter med polisbilar. Fotokvalitén är inte den bästa men jag är mest glad att jag han få fram kameran och kunde fånga händelsen. Om det inte varit stressande nog att köra i NY och att vi ville komma fram i tid så skulle jag nog övertalat M att stanna eller helst åkt tillbaks och vänt. Väldigt maffigt var det. Fotade både bakåt och framåt, man såg ingen ände varken åt det ena eller det andra hållet.

OK den här hade varit optimal för ett tisdagstema för inte så länge sedan… SKYLTAR
De här är faktiskt ganska maffiga för de är så sjukt stora, den minsta är säkert 5 meter hög. Fotovänligt är det i alla fall på en helgmorgon i ”the city that never sleeps” Jodå New York sover allt …men inte på nätterna utan på morgonen.

Kanske är det bara jag…men jag ser Neo möta Mr Smith här.