Staden brer ut sig som en oändlig matta av utspridda juveler på en sammtsbädd. OK så utsikten är inte direkt unik. Stativ är inte tillåtet att ta med. Det blåste halv storm så jag fick slåss med min kjol för att inte göra en klassisk Marilyn. Att jag fick till någon bild överhuvudtaget är återigen ett under.

En konstig morgon… Knappt en människa ute, men kvarter efter kvarter med polisbilar. Fotokvalitén är inte den bästa men jag är mest glad att jag han få fram kameran och kunde fånga händelsen. Om det inte varit stressande nog att köra i NY och att vi ville komma fram i tid så skulle jag nog övertalat M att stanna eller helst åkt tillbaks och vänt. Väldigt maffigt var det. Fotade både bakåt och framåt, man såg ingen ände varken åt det ena eller det andra hållet.